I nån veckas tid nu har navigationsstyrman som jag går med på eftermiddagarna gjort mig väldigt konfunderad. Han har tagit på sig att lära mig hur man navigerar efter stjärnor, planeter och solen. Det som gjort mig konfunderad har varit att han har hela tiden hävdat att han kan se Venus mitt på ljusa dagen. Efter att gång på gång själv ha försökt men misslyckats började jag tro att jag blivit blind eller måste skaffa glasögon snart(correction; börja använda de jag faktiskt har). Jag började till och med anklaga honom för att lura mig- Tänkte att han försökte se hur länge han kunde driva skämtet "låt kadetten leta" för som kadett går är man ett utmärkt target för practical jokes.
Men tillbaka till historien. Idag såg jag bokstavligen talat ljuset! En liten prick for runt framför mina ögon jag tog ner den till horisonten, Winnie antecknade tiden och höjden på planeten fick vi fram på sextanten. Sen gjorde vi samma sak med solen och sen var klockan fem vilket betydde middag så själva positionen får vänta tills imorgon, om jag nu inte nördar mig och går upp på bryggan och gör ett försök själv... Shit! Nu måste jag ha fått ett virus eller ngt för jag är faktiskt sugen på att göra det! Haha!
Vid middagen idag fick jag höra: "Sara, your always smileing(hur stavas ler på engelska!!??)" "HAha, svarade jag. That´s only because Ramón told me I look ugly when I am mad" Repliken blev "Oh, I thought it was because he's going home"
Nu är det så att både matrosen jag går bredvid och styrman jag går bredvid åker hem. Efter mer än 6månader ombord (de jobbar alltså 6månader på, 2 av) får de alltså komma hem. Jag som tycker att tre månader i sträck är en lång tid! Lite sorgligt faktiskt, att de åker hem menar jag. För hur kommer jag trivas med deras ersättare? KOmmer de vara lika tillmötesgående och lika villiga att lära ut som dessa herrarna varit? Vi får väl se...
Åh glömde nästan berätta om hur min ledighet i England var. Jag och maskineleven drog iland för att shoppa, problemet var bara att det tog oss lite tid att hitta shoppingcentrat (skulle vara 30min promenad bort) efter en dryg timme stod vi utanför och vi var så törstiga att vi inte såg ngt annat val än att vattna strupen för att orka shoppa. Bad decision! Detta resulterar i att när jag väl kommer igång med shoppandet och lite för glatt glider in på Primark(billig stor engelsk klädkejda) inser att de vita veckor jag haft gjort mig väldigt lättpåverkad. Snurrig i skallen av alla kläder, gångar och människor försöker jag hitta ut men finner snart att jag i princip är vilse därinne! Inte heller vågade jag köpa ngt då jag inte litade på mitt omdöme, allt är så mycket snyggare efter några glas som ni ju alla vet... >Tillslut hittade jag dock ut och jag hittade faktiskt en mkt snygg klänning på Zara som bara kostade 27pund. Ljus rost orange skulle jag nog kalla färgen. Blir nog super till solbrännan jag inte kommer få i sommar!
Men tillbaka till historien. Idag såg jag bokstavligen talat ljuset! En liten prick for runt framför mina ögon jag tog ner den till horisonten, Winnie antecknade tiden och höjden på planeten fick vi fram på sextanten. Sen gjorde vi samma sak med solen och sen var klockan fem vilket betydde middag så själva positionen får vänta tills imorgon, om jag nu inte nördar mig och går upp på bryggan och gör ett försök själv... Shit! Nu måste jag ha fått ett virus eller ngt för jag är faktiskt sugen på att göra det! Haha!
Vid middagen idag fick jag höra: "Sara, your always smileing(hur stavas ler på engelska!!??)" "HAha, svarade jag. That´s only because Ramón told me I look ugly when I am mad" Repliken blev "Oh, I thought it was because he's going home"
Nu är det så att både matrosen jag går bredvid och styrman jag går bredvid åker hem. Efter mer än 6månader ombord (de jobbar alltså 6månader på, 2 av) får de alltså komma hem. Jag som tycker att tre månader i sträck är en lång tid! Lite sorgligt faktiskt, att de åker hem menar jag. För hur kommer jag trivas med deras ersättare? KOmmer de vara lika tillmötesgående och lika villiga att lära ut som dessa herrarna varit? Vi får väl se...
Åh glömde nästan berätta om hur min ledighet i England var. Jag och maskineleven drog iland för att shoppa, problemet var bara att det tog oss lite tid att hitta shoppingcentrat (skulle vara 30min promenad bort) efter en dryg timme stod vi utanför och vi var så törstiga att vi inte såg ngt annat val än att vattna strupen för att orka shoppa. Bad decision! Detta resulterar i att när jag väl kommer igång med shoppandet och lite för glatt glider in på Primark(billig stor engelsk klädkejda) inser att de vita veckor jag haft gjort mig väldigt lättpåverkad. Snurrig i skallen av alla kläder, gångar och människor försöker jag hitta ut men finner snart att jag i princip är vilse därinne! Inte heller vågade jag köpa ngt då jag inte litade på mitt omdöme, allt är så mycket snyggare efter några glas som ni ju alla vet... >Tillslut hittade jag dock ut och jag hittade faktiskt en mkt snygg klänning på Zara som bara kostade 27pund. Ljus rost orange skulle jag nog kalla färgen. Blir nog super till solbrännan jag inte kommer få i sommar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar