Tid att tänka är inte positivt!

Vi befinner oss fortfarande till ankars. Det är sagt att vi får gå in i morgon eftermiddag men ingen är bekräftat vilket betyder att vi nog får ligga kvar utanför Rotterdam nån dag till.

Idag har jag  haft tid att tänka (vilket aldrig leder till något bra ;) ) då det inte händer så mycket en torsdag till ankars. Rättningarna till sjökorten och admirality list kommer ju förstår. Men styrmannen jag går med tycker det är rätt skönt att få göra ngt då och då, samt att jag redan kan detta i och med att jag är snabbare än han (hans utsago inte min!) gjorde han dem själv och lät den andre andre styrmannen göra några också(han hade tydligen sagt att han ville lära sig det...)Så i tre timmar satt jag och småpluggade lite. Correction: i en halvtimme googlade jag en säl som besökte oss vid båten idag(gråsäl, Halichoerus grypus på latin, hanar kan bli upp till 3.3m), en och en halvtimme satt jag och dagdrömde och i en kvart fikade jag med öst, kocken och försten. Resten var kanske effektiv pluggtid(diskussion/samtalat med kapten räknas väl som plugg? Inte när dra bort en tjugo minuter till då!).

Gråsäl

Hur ser min framtid ut som svenskt juniorbefäl? Svaret är inte lika uppmuntrande som man kan tänka sig. Besättningen på svensk tanker(kan inte riktigt uttala mig om andra ftgtyper) är idag uppbyggd likt hur det är här. Svenskt seniorbefäl och kock, fillipinsk juniorbefäl samt däcks och maskinpersonal. Vissa(nämner inga namn) hävdar att fillipinska juniorbefäl gör ett bättre jobb än svennar med samma befattning. Detta för att de i princip sålt sina själar för att försörja en eller flera familjer. De gör helt enkelt det de ska utan att tänka mer på den saken, bara de får sina pengar. De har inga problem att göra samma saker dag efter dag, fylla i den ena checklista efter den andra och göra det noggannt. Svennar kräver mer. Utmaningar, stimulering etc. Vi är för välutbildade och blir helt enkelt uttråkade av att vara andrestyrmän. Vi har även en högre levnadsstandard och är curlade eller bortskämda. Passar något oss inte gör vi det inte i stilen nä, jag orkar inte... Detta är alltså inte vad jag tycker utan repeterar bara saker jag hört från olika människor. Och det är lite taget ur sitt sammanhang och Alla är givetvis inte så här! Men jag kan hålla med om vissa delar. Får inte jag ut något av att göra en sak tappar jag intresset för det och kanske inte är lika noggrann. Givetvis sköter jag alltid mitt jobb men för att dra en anekdot (som vi sjömän är såå hiimla bra på). Jag var receptionist på ett average size företag i sverige. Dag efter dag satt jag och pratade med trevliga och otrevliga personer i telefon. Jag hade oerhört tråkigt(ostimulerande jobb). Under semesterveckorna minskade antalet samtal enormt och varje gång det ringde var det med möda jag la ner korsordet för att göra mitt jobb och faktiskt svara. (precis vad vi har pratat om). För att dra en annan historia som kanske inte riktigt hör till ämnet så ringde en ilsken tant flera gånger och var sjukt otrevlig mot mig i luren. Jag fick nog, sa åt henne på skarpen att hon var en oerhört otrevlig tant, att hon inte behövde ringa tillbaka igen för jag tänkte inte koppla henne någonstans och att hon gärna fick ringa till min chef om hon hittade hans nummer någonstans med väl valda ord förstås ;) Helt plötsligt var jobbet roligt igen och jag kände mig stimulerad. Dagen efter var det samma tråkiga visa men otrevliga och trevliga personer i telefon igen. Jag jobbade inte kvar länge efter detta.


Tillbaka till ämnet. Min framtid som andrestyrman. Jag  har tolv månader till sjöss när jag är färdig. I och med att det är praktik får jag multiplicera detta ett antal gånger för att få ut min klass femma som det heter. Igår fick jag veta att jag BARA behöver tre månader ombord på en tank för att kunna få specialcert som ger mig möjlighet att jobba som styrman ombord på en tank.Toppen, awesome, great and hallelujah! Innan har det varit sex månader vilket är rätt svårt att få då de flesta svenska fartyg som finns kvar är färjor. Det betyder att när jag kommer hem efter min tid på denna tank, har jag tanktiden jag behöver. Men när jag tänker ett steg längre: hur ser det då ut på marknaden? Det kommer helt plötsligt finnas massa styrmän som har tillräcklig tanktid. Konkurrensen kommer bli hårdare och kvaliteten blir nog något sämre. Så mycket hinner man faktiskt inte lära sig på tre månader. FAst det är väl för tidigt att tänka på redan nu hurvida jag kommer få jobb eller inte när jag är utexaminerad OM jag nu blir det. Jag borde tänka på vad jag ska göra som ex-jobb.  decisions, decisions....

Igår städade jag styrmännens toalett. Använd mest(endast?) av filippinarna. Funderar på att sätta upp en liknande skylt:

eller den här kanske?

Haha nä den här vinner!

Tant Sara hälsar er....

Jag börjar fundera på hur gammal jag egentligen är. Varningsklockorna ljuder redan för övre medelåldern nästan pensionär! Vad baserar jag då detta på? Klockan är nu närmare nio än tio och jag funderar på att gå och lägga mig. Äh ska jag vara ärlig vill jag faktiskt gå och lägga mig nu! Jag dricker minst fyra koppar kaffe per dag och surnar till lite om jag inte får en kaka eller något till. På morgonen sker det allt som oftast att jag vaknar redan vid femtiden, redo att stiga upp. Självklart gör jag inte det utan jag väntar snällt tills alarmet ringer. Jag kommer flera gånger i timmen på mig själv med att faktiskt hålla en dialog med mig själv, eller ja, monolog är väl mer rätt benämning. Jag inleder ibland meningar med "när jag var ung..." och suckar till efter varje gång jag skrattar. Vissa dagar behöver jag även en tupplur för att vara människa, detta trots att jag inte har så speciellt olika tider mot vad jag skulle ha haft med ett heltidsjobb på land. Jag finner mig sittandes framför tvn varje kväll, inte ovanligt att jag ser på rapport, så ska det låta, morden i midsommer och även nått antikrundan har slunkit in i min tv-tablå.  Fattas bara att rynkorna kommer och man får urinläckage! Tant Sara, var hälsad!

Till sjöss rullar det på. Var visst rätt länge sen jag uppdaterade er, det har att göra med att allt är same same. Det som varit mest spännande fastän tråkigt denna vecka var att jag grälade/kom på fel fot med/blev missförstådd en av matroserna, han som jag går vakt med. Och det är ju inget kul att prata om. De som inte gillar gnäll får sluta läsa nu och hoppa till nästa stycke för det som kommer härnäst kan nog klassas i den kategorin! Anyway, han missförstår mig hela tiden, jag tror numer att han inte ens vill försöka förstå. Har tagit upp saken med svennarna (seniorbefälen) svaret jag fick var att han troligtvis inte hade mycket övers till kvinnor överhuvudtaget (inte bara de som är till sjöss) kul! Men men går fortfarande samma vakt och det går väl rätt så bra för tillfället. Det har dock vart lite trögt att gå upp på morgnarna, trots min pensionsåldersvarning! Säger bara 4v kvar! (och om bara sex dagar har jag 180 dar i sjötid :P yay!)Men usch vad tråkig stämning det blev nu!

Nästa stopp Rotterdam. Blir även crewchange där då öst och försten åker hem. Samt vetting. Preemfolk kommer och kollar läget helt enkelt, ställer en massa dumma frågor och kollar papper och letar fel. Så har varit en hel del förberedelser ex måla över rost sprickor, vaska skit och vaska dit! Nä men se där! Nu är klockan tio och pensionären får gå och lägga sig! Go natt!

Syndigt mycket choklad har lyft min vardag. Kom iland i Antwerpen då sjömanscenter kom och hämtade upp mig på båten. Dock var Hasse (kocken) tvungen att väcka mig vid tolv då jag likt en mumie låg invirad i mina lakan efter en tidigt och utdragen ankomst. F*n ta alla slussar som finns! JAg fick även en privat stadsvandring med en sjysst kille som bjussa på inträdet till antwerpens katedral (där de dessutom tar 50cent för att man ska få tända ett värmeljus för ngns själ, tur att man inte är religös, hade ju kunnat bli dyrt!) PÅ vägen tillbaka gled vi genom belgiska versionen av red light district, men kan inte säga att de var ngt att se, gamloa tanter i för lite kläder och en ladyboy som var lite kul kanske. Sen fick jag skjuts tillbaka. Jag hann även som ni förstår införskaffa ett halvt kilo helt underbar belgisk choklad :P
Det gav mig dock lite dåligt samvete att köpa så mkt choklad så det resulterade i att jag tog en löprunda till slussen och tillbaka (ca en timmas tur) vilket jag tycker var godkänt då jag bara tränat eh, tre ggr ombord. (Jag som sa när jag kom hit att jag skulle bo på gymmet, skyller på det trasiga löpbandet!)

Idag väntar tankspolning. Blir en lång kväll, men det brukar betyda en god natts sömn så nemas problemas! Därefter väntar lastning i Rotterdam för att sedan lossa i Thames. Så jag kanske ska passa på att shoppa lite i england igen... We´ll see...

Det skulle va ett allvarligt inlägg men blev som det blev.....

Ibland har man bra dagar, ibland sämre. De senaste dagarna har haft sina ups and downs och ska jag vara ärlig har det hela har gjort mig trött. Det gör mig stressad att jag börjar känna mig trött(correction att jag inte har samma energi som när jag mönstrade på). Jag har sex veckor kvar ombord. Hur ska jag kunna hinna lära mig allt!? Visst, jag förstår att man inte kan lära sig allt. Men man kan ju försöka skapa sig en bra grund som kapten sa häromdagen. Men ibland känns det som att hjärnan inte orkar bearbeta alla intryck. Och så fort hjärnan inte hänger med känns det som att jag är tillbaka på ruta ett(eller kanske ruta fjorton då jag blir pinsamt flummig ibland ). Nån som känner igen sig? Har dessutom tappat dagsuppfattningen och går på måndag hela veckan. På tal om dagar...på söndag(när är det nu igen?) är jag ledig och har planerat att stiga iland i Antwerpen, köpa en embarrasing load av belgisk choklad (och kanske ragga upp en belgare bara för att se om jag fortfarande kan och få honom att mata mig med den ;) ). Känsliga läsare hänvisas till att hoppa till nästa stycke. Raggning leder min hjärna in på spåret dagens äckliga fakta: jag har i sann sjömansanda inte rakat(/vaxat/epilerat) mig på hela tiden till sjöss.  Kan man fläta håret på benen? Ger bildbevis när jag vet ;P Sexigt värre!

Nä men ärligt talat. Jag har lärt mig massor ombord, men som man säger, ju mer man lär sig desto mer inser man hur lite man faktiskt vet. Har nu gjort en tredjedel(av denna praktikperioden). Två kvar; sex veckor här ombord, sex/sju veckor på en ro-ro förja. Hinner hem och tvätta och sen iväg igen. Något omotiverande nu när alla jag känner (förutom mina kära klasskamrater då) verkar åka på semester eller sitta på en uteservering någonstans. Men jag visste att jag skulle få pausa mitt "riktiga " liv denna terminen så jag gillar läget. Nu ska jag sluta gnälla som vissa jag känner skulle ha kallat detta för och istället meddela en god nyhet. Om drygt två veckor, har jag knegat ihop till 180 praktikdagar och detta medför att jag då kan ansöka om lättmatrospapper. Hurra för mig!!

Liten uppdatering om vad som händer på dagarna: Igår åkte vi genom Kielkanalen och jag såg grönt gräs första gången sen i höstas! Jag blev som en ko som just blev utsläppt på gröntbete, hög på vårkänslor. Detta späddes på då vi, efter min vakt, mötte rederiets andra fartyg där min klasskamrat och kära vän Fredrik är kadett så fick vinka och ropa lite till honom också. Bra slut på dagen!

Vad har hänt de senaste dagarna? eh inget? Eller? Dagarna börjar bli riktigt svåra att skilja på ändå vet jag att det är måndag, detta bara för att igår hade jag sovmorgon. Sen kom vi till Riga och jag förtöjde på backen, samma sak som vid alla andra ankomster förutom att vi nu förtöjde 3-2-2 och jag stod vid spakarna(förtöjningsspakarna och inte styrjoysticken på bryggan alltså). Idag har vi lastat under hot av en eventuell Port state control, vilket medförde att jag var isps-vakt med enkel svenska, jag stod och solade vid landgången och  rapporterade vem som kom av och på, vilket var en och samma person, loading mastern, tre eller fyra ggr om. Han började kolla konstigt på mig när jag frågade vem han var andra gången, tredje gången bemödade han sig inte ens med att grimasera utan viftade bara bort mig. Fair enough,, gillar inte dig heller tänkte jag och fortsatte sola.  

Paldiski palace 4*

Det är en exklusiv skara som gästat Paldinski. Bland andra dessa sköna snubbarna och jag. Sen åkte jag kanske inte hit för att skaffa en fru som Roland, men jag hittade en ändå!
Haha nä bara skojar. Är inte helt sugen på att gå i land här. Som den gamla militärbasen det är finns det inte mycket att se här, centrum ligger sju km bort och jag tror nog det är mer action i hamnen än där så jag chillar lugnt på el barco istället.
De nya gubbarna som kommit ombord är helsköna. Styrmanen säger att om jag är på hans vakt ska jag göra allt och han bara finnas standby för frågor vid sidan av. Kommer få lära mig ännu mer nu! Super! Matrosen jag numer glassar runt med är glad och pratsam samt kunnig. Gemensamma nämnaren för de båda är att de hela tiden sjunger kärleksballader. Det får jag väl leva med så länge, tills jag övertalat dem till att sjunga lite gladare låtar menar jag!

Häromdagen fick jag en konstig känsla. Det var inte obehaget som uppstod av att säga hej då till abn jag gått jämte hittills(han envisades nämligen med att få träffa mig i hytten kvällen innan han åkte hem och kramade mig hej då, inte en utan två gånger medan han borrade in näsan i min nacke/hals/hår, ni som känner mig vet att det inte är en bra idé!) utan en behagligt glad känsla av att jag faktiskt börjar fatta vad jag håller på med! Jag har sjukt mycket kvar att lära men jag är inte en huvudlös höna som inte kan sluta kackla längre(förutom då när fillipinare kommer in i min hytt och gör mig sjukt konfunderad, first and last time)!

I can see!

I nån veckas tid nu har navigationsstyrman som jag går med på eftermiddagarna gjort mig väldigt konfunderad. Han har tagit på sig att lära mig hur man navigerar efter stjärnor, planeter och solen. Det som gjort mig konfunderad har varit att han har hela tiden hävdat att han kan se Venus mitt på ljusa dagen. Efter att gång på gång själv ha försökt men misslyckats började jag tro att jag blivit blind eller måste skaffa glasögon snart(correction; börja använda de jag faktiskt har). Jag började till och med anklaga honom för att lura mig- Tänkte att han försökte se hur länge han kunde driva skämtet "låt kadetten leta" för som kadett går är man ett utmärkt target för practical jokes.
Men tillbaka till historien. Idag såg jag bokstavligen talat ljuset! En liten prick for runt framför mina ögon jag tog ner den till horisonten, Winnie antecknade tiden och höjden på planeten fick vi fram på sextanten. Sen gjorde vi samma sak med solen och sen var klockan fem vilket betydde middag så själva positionen får vänta tills imorgon, om jag nu inte nördar mig och går upp på bryggan och gör ett försök själv... Shit! Nu måste jag ha fått ett virus eller ngt för jag är faktiskt sugen på att göra det! Haha!

Vid middagen idag fick jag höra: "Sara, your always smileing(hur stavas ler på engelska!!??)" "HAha, svarade jag. That´s only because Ramón told me I look ugly when I am mad" Repliken blev "Oh, I thought it was because he's going home"
Nu är det så att både matrosen jag går bredvid och styrman jag går bredvid åker hem. Efter mer än 6månader ombord (de jobbar alltså 6månader på, 2 av) får de alltså komma hem. Jag som tycker att tre månader i sträck är en lång tid! Lite sorgligt faktiskt, att de åker hem menar jag. För hur kommer jag trivas med deras ersättare? KOmmer de vara lika tillmötesgående och lika villiga att lära ut som dessa herrarna varit? Vi får väl se...

Åh glömde nästan berätta om hur min ledighet i England var. Jag och maskineleven drog iland för att shoppa, problemet var bara att det tog oss lite tid att hitta shoppingcentrat (skulle vara 30min promenad bort) efter en dryg timme stod vi utanför och vi var så törstiga att vi inte såg ngt annat val än att vattna strupen för att orka shoppa. Bad decision! Detta resulterar i att när jag väl kommer igång med shoppandet och lite för glatt glider in på Primark(billig stor engelsk klädkejda) inser att de vita veckor jag haft gjort mig väldigt lättpåverkad. Snurrig i skallen av alla kläder, gångar och människor försöker jag hitta ut men finner snart att jag i princip är vilse därinne! Inte heller vågade jag köpa ngt då jag inte litade på mitt omdöme, allt är så mycket snyggare efter några glas som ni ju alla vet... >Tillslut hittade jag dock ut och jag hittade faktiskt en mkt snygg klänning på Zara som bara kostade 27pund. Ljus rost orange skulle jag nog kalla färgen. Blir nog super till solbrännan jag inte kommer få i sommar!